efter 14 timmar i streck på segelbåten igår så kröööööp det i mig.
jag va trött på blåsten, sjöluften och om inte minst solen!
om detta nu är möjligt?
när vi kom fram till landet halv två inatt så frös jag så att jag hackade tänder och grät nästan för att jag va så trött. nå jag är ingen hårding trots allt. och pappa har nog insett att jag inte är någon riktig segel-tjej! hur mycket han än önskar. jag med för den delen. nån gång ska jag kunna segla alldels ensam och njuta av det. njuta av att inte alltid vilja vara någon annanstans för det är mitt ständiga problem.

nu är jag hemma i stan igen. och jag undrar vad fan jag gör här?
ni ser.

mam, pap är kvar på landet.
jag är här. ensam. det är jävligt varmt. och jag ska ut och springa. varför?
jag skippade att åka till denkas land och åka vattenskidor med mr.larsson och gänget.
jag skippade att åka till en klippa och bada med linn och lisa.

för att sitta här och svettas. eller rättare sagt springa i skogen och kanske dö?
tur att B kommer hit sen. tills dess ska jag ha ryckt upp mig. jag ska vara VARM!
jag ska vara vam och GLAD!!